Det var så det gick till

Jag har bestämt mig för att äntligen ta tag i svaret på den fråga som så många av er tycker om att ställa! Jag är av den där typen att jag inte tycker om att upprepa en sak sjuttioelva gånger, vilket innebär att jag inte svarat alls när många har frågat - det handlar bara om lathet och jag ber om ursäkt. Jag förstår att folk är nyfikna, jag har ju inte varit den som gått omkring och sagt att "Till Aten ska jag flytta och det snart!", samtidigt som Aten är ett lite mer överraskande alternativ än Oslo, London eller den där Asientrippen (jag aldrig kommer ha råd med). Och inget fel med det! Ni i Oslo har nog ganska mycket mer på banken än jag (och alla greker) just nu.

Sanningen att säga är att jag tycker om Aten väldigt mycket. Jag hade bara varit här en gång tidigare - en mellanlandning sommaren 2009 med Åsa och Ida då vi tänkte att vi skulle åka och titta på Parthenon, haha! Vi hamnade i en park utanför parlamentet och lekte i en vattenspridare istället, värt att tillägga är att det var typ 35°C den dagen. Det jag ville komma till var att jag aldrig någonsin tänkte mig att jag lite mer än ett år senare skulle bo här. Men sen fick jag en toffel i huvudet (bildligt), blev kär i en grek och så vet ju alla som känner mig lite bättre att jag haft galna ta-mig-från-Sverige-känslor ända sedan studenten, vilket gjorde valet rätt självklart när jag stod där på tröskeln. Så så var det med det.