Men vad bra att jag också kommer bli något coolt när jag blir stor! Eller?

Haha, jag blir så stolt över min sjukvårdsfamilj ibland. Som alldeles nyss var det en kvinna som hade ramlat uppe i skogen ovanför vårat hus. Eftersom våran familj bott här i området i mer än 30 år nu vet dem allra flesta i grannskapet vem min pappa är och att han är doktor, därmed kommer en av alla grannar springande hit och säger till pappa att det är en kvinna som brutit benet i skogen! Pappa börjar gå och storasyster följer med, när dem kommer fram ligger hon där med ankeln i 90 graders vinkel - rätt oskönt med andra ord. Så Mia (syster) börjar undersöka benet och frågar om det gör ont någon annanstans, hur hon mår, ni vet, det vanliga sjuksköterske-lugna-ner-dig-snacket, varav pappa sätter sig ner och känner på foten, sen draaaar han tag i den lite och böjer den sakta på plats igen!?!?! Usch! Sa jag. Det visade sig att foten inte var bruten utan att den istället var fullkomligt ur led! Senare när vi sitter runt matbordet och dricker kaffe langar han värsta serious talket om hur vi ska göra om vi hamnar i den situationen själva eller om vi är med någon som gör det. Jag minns inte riktigt vad han sa men om en led blir sådär fucked up kan blodtillförseln till resten av den kroppsdelen avstanna, vilket innebär att man genom att dra leden till rätta kan rädda personen i fråga från invaliditet... Så det skulle nog kännas rätt bra om man kunde rädda någon från ett sånt öde liksom, jag tror dock att jag ändå inte skulle våga försöka. Tänk om något hade varit brutet där inne och så kommer jag och drar i allt, nja alltså.